Min lilla salamander Sixten. Jag har haft sedan i december år 2001. Med andra ord, snart 6 år.  Det började med att jag och min familj var på middag hos mammas chef. Mammas chefs dotter Elisabeth ägde då denna salamandern, som då hette Karl-Eivor. Vet ju nämligen inte vad det är för kön egentligen, men jag tror jag är så pass påläst att det är en liten kille. I alla fall, han stod då i en liten bur med ett rosa lock på, och jag kunde bara inte motså att gå fram och kika lite. Och JÖSSES vad söt han var. Jag kunde inte hålla händerna borta utan satt och klappade på honom hela kvällen. Fick dock gå till toaletten och tvätta händerna efter varje gång, risken fanns ju att bli magsjuk om man slickade på fingrarna efter att ha tagit på honom. Tur som jag hade, så frågade Elisabeth mig om jag ville ha honom? Hon tyckte bara att det var jobbigt att mata honom och att städa buren. Jag sa såklart att jag ville ha honom, och fick honom faktiskt gratis. Sedan den dagen har han bott med mig, och vi pratar om det mesta! Tro det eller ej, men han är en bit över 20 år gammal. Jag hoppas han blir minst lika gammal till.

[Bilden är lite suddig, men det är inte lätt att ta kort när det speglar sig i buren]