A broken heart that the world forgot..

VARNING! Det här inlägget skriver jag för mig själv och ni behöver inte läsa eller ens ta åt er. Det är såhär jag känner nu.

För det första så är jag så innerligt trött på (enligt mig) fjortisar som på MSN ska skriva exakt vad som händer hela tiden. Igår hade jag (mycket väl medveten om att jag var töntig) till exempel skrivet på min msn: JAG HAR KLIPPT LUGG!
Jag menar, vad ska folk säga?
" Har du klippt lugg??!?"
Vad ska jag svara? "Ehm..nej..?!"
Tänk vad uppmärksamhet är uppskattat i dagens samhälle. Bara en liten kommentar från någon (man behöver inte ens känna personen i fråga) kan göra en hel dag.
Hur som helst.
Jag tycker i alla fall att det är otroligt töntigt att med VERSALER skriva hur hemskt eller bra något är. Det är som det är, och jag vet att jag säkert har gjort liknande någon gång. Men jag måste sluta med det. Jag gillar inte att DET är sättet att ta till sig uppmärksamhet i dagens läge.

För det andra är jag trött på folk som använder bilddagboken för att skälla på folk eller säga vad de tycker. Tänker de inte på att den informationen går ut över bra många fler än vad som egentligen behövs?
Härom dagen såg jag att en tjej hade skrivit att jag var en bitch och att hon hade bett mig dra åt helvete(indirekt eftersom inga namn förekom). Det tyckte jag var lite konstigt eftersom hon inte ens hade bett mig dra åt helvete. Det var bara något som hon skrev för att visa sina kompisar hur bra hon var. Åh, jag blir så trött. Det är ju så onödigt.
Dessutom, som jag och Johan snackade om förut.
Varför kommenterar man bara de negativa bilderna och texterna?
Det är sjukt många som använder bilddagboken till att skriva saker som: "Jag vill inte leva längre." "I morgon är jag död!" "Jag HATAR dig!"
Sådana saker får oss att tända till och bli nyfikna. Vi skriver då saker som ska få personen i fråga på bättre tankar. Säger åt dem att nej de ska leva. Låter dem få veta hur bra människor de är och att de liksom alla andra förtjänar ett bra liv här på jorden.
Nej, jag blir bara sur. Jag skriver då hellre ett tag senare: "Men du? Skulle inte du dö förra veckan eller?"
Känslokallt? Kanske det. Men hur känslokalla är då inte de små grynen som har skrivit de där inläggen?
Nej, omoget är vad det är.

För det tredje så avskyr jag mig själv. Jag är verkligen en sådan människa som försöker hitta fel på människor för att själv må bättre. Det är ju också så onödigt.
Visst, jag har gjort en hel del dumma saker i mitt liv, men egentligen inget som jag riktigt ångrar. Jag har lärt mig något av allt och jag har också insett att allting har haft en stor betydelse.
Det var, om jag ska vara ärlig, boken Den nionde insikten, som fick mig att riktigt tänka till över mitt liv. Jag kom då fram till en hel del som jag inte skulle ha tänkt på innan. Bland annat att man aldrig är ensam, det händer saker hela tiden. Det gäller bara att vara uppmärksam och inte låta dåliga tankar ta över. Jag blev uppmärksam, och saker hände. Men sen, när boken var slut.. då hände det ingenting mer.
Nu är det dock inte boken det handlar om.
Jag hatar mig själv för att jag inte är jag. Jag är inte tillräckligt stark som individ för att i alla lägen kunna vara som jag är nu. Saken är den att jag inte tänker på samma sätt i alla lägen. Utan jag blir en annan person, en sämre människa helt enkelt. Jag är rädd för skolan just nu. Inte för läxorna och proven, utan för att bli en människa som jag egentligen inte är.
Det är som om en kupa omger mig när jag sitter på bussen på väg till skolan. Den är runt mig hela dagen, men försvinner sedan när jag kommer hem igen.
Jag fattar ingenting. Ska det vara såhär?

Det var nog det mesta jag hade att klaga på ikväll. Nu ska jag bädda sängen och sova. I morgon börjar skolan igen..


Som grädden på moset så bjuder jag på en "fjortisbild".
Såhär ser jag ut i lugg också. Enligt min bror och Johan så ser jag betydligt yngre ut. Det kanske stämmer..: )