Empty words

                                            Datum: 2009-07-21 Tid: 21:36:30 Kategori: Filosofi
Egentligen, varför kan allt inte bara vara som det en gång var?

Allting förändras; människor, djur, städer, språk, -ja allt.
Ibland kan jag få ett särskilt minne från när jag var mindre, hur det var då och hur lite problem man då hade. Fast då hade man ingen aning om vad problem innebar, så istället var man uttråkad och ville ha förändringar.
Jag menar inte att jag har en massa problem nu, för det har jag inte.
Men jag tycker ändå att det är synd att saker och ting förändras på sätt och vis.

Ibland kan jag komma på mig själv med att så som jag tänker nu skulle jag aldrig ha tänkt för ett par år sedan. Då hade jag tyckt helt annorlunda. Ibland kan jag till och med komma på mig själv med att om jag som liten hade träffat någon äldre tjej som var som jag är nu, då hade jag inte tyckt om henne.
Alldeles för stel och konstig, på alldeles för många sätt.

Men ändå hade jag nog blivit lite avundsjuk om jag fick reda på alla saker som jag gjort. Jag kan ta ett så löjligt exempel som att jag har hoppat från 7:an i ett badhus...
När jag var liten var det i princip allt jag tänkte på. Att våga göra saker som inte alla andra vågar. För 5 år sedan skulle jag aldrig ställa mig 7 meter ovanför bassängen och hoppa i, och jag skulle faktiskt inte göra det nu heller (för jag vet att det var läskigt). Men jag kan ändå på sätt och vis känna mig stolt över att jag vågade göra det en gång i tiden.

Djur som jag en gång hade finns inte kvar längre. Eller det är klart att de finns kvar, men inte hos mig. Jag har lärt mig att inte vara självisk i sådana där frågor, utan att om ett djur mår dåligt så kan det bästa alternativet vara avlivning. Jag vet ju ändå att djuret kommer ha det bra dit det kommer.

Jag vet inte om jag har berättat det här, men när min kanin Moa dog för ungefär 4 år sedan, så fick jag en chock och vågade inte ens röra henne. Antagligen var jag rädd eftersom jag visste att hon skulle vara stel, och det tyckte jag var obehagligt. Ella som befann sig bredvid sin döda syster lyfte jag upp på direkten och kramade om henne. Sedan gick jag in och berättade för pappa (tror jag att det var) att hon var död.
Jag grät inte, inte förrän ett par timmar senare. Jag ville inte begrava henne direkt eftersom jag hade en liten gnutta hopp om att hon fortfarande kunde vara vid liv, så vi lät "begravningen" vänta ett par dagar. Det var pappa som fick sköta den delen.
När Ella dog, tidigare i år, fick jag inte samma chock. Jag öppnade locket på buren och såg henne ligga där. "Åh nej!", tänkte jag, men innerst inne visste jag redan långt innan att hon var död.
Jag kände mig hängig och dålig den dagen, och hade inte varit ute förrän då jag skulle hälsa på Ella.
Ett par veckor tidigare hade jag även sagt till mamma under en av våra promenader: "Jag hoppas nästan att Ella dör snart, så att hon slipper må dåligt."
Jag stod där vid hennes bur, klappade henne och sa till henne att vi snart kommer att träffas igen. Jag grät, det kunde jag inte hålla inne med. Men jag stod där och pratade med henne länge, och sa att hon var i en bättre värld nu, men att jag hade ett litet tag kvar att leva innan jag kunde komma med henne dit hon är nu.
Den här gången kände jag mig "stark" nog att begrava henne själv. Jag bar upp henne ur buren och höll henne som en bebis. Jag pussade henne en sista gång i hennes ansikte, innan hennes söta, gamla lilla kropp täcktes med jord..
Ett par dagar senare kom hon till mig, och sa att hon mådde bra. Hon berättade även att de andra djuren också mår bra.


När man tänker på hur man har det nu, då känns allt så naturligt. Eftersom allting har skett på ett naturligt sätt. Men när man väl tänker tillbaka på hur det var, ja då är det en helt annan sak.
Jag vet egentligen inte vad jag vill få fram med det här, men jag behövde skriva av mig lite..
Gonatt
0 kommentarer                                                                                                                    
Innan du kommenterar:
» Taskiga kommentarer raderas.
» IP-adresser är lätta att spåra.
» Kommentaren granskas innan publicering.
» ...har du frågor som handlar om mig, graviditeten, design etc. så tveka inte att fråga! Jag svarar på så mycket jag kan.

Namn:
Kom ihåg mig?

E-mail: (publiceras ej)


Blogg/hemsida:


Kommentar: