Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
 ------------------------------------------

Dock är himlen utanför mitt fönster rosa-röd just nu, vilket jag föredrar framför färgen blå. Kanske inte på dagtid, men ni 
förstår säkert vad jag menar. 
Som ni ser så har jag ändrat om lite i bloggen. Det tog inte lång stund, vilket var skönt. Det jag i stort sett har ändrat är färgen
och headern. 
Det blev väl inte sådär jätterockigt, men vad gör det. Nu är det lite nytt, och det får duga tills jag har någon annan idé. : )

Jag brukar inte lyssna på Ted Gärdestad, men nu fick jag för mig att göra det. Rätt fina låtar egentligen. 
Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska titta på ikväll. Robinson eller Jag vet vad du gjorde förra lördagen. Det andra 
alternativet blir det nog, det verkar bra. 

Min allergi växer, känner jag. 
Ska bli skönt sen när man kan andas här inne igen, stackars Sixten. Men han lever ju i vatten, så det är kanske inte samma
sak. 

 Vet ni vad jag ska göra?
Med tanke på att jag bara sitter vid min dator hela dagarna och inte gör något vettigt, så ska jag bli blodgivare. 
Har tidigare tyckt att det är lite äckligt, men vafan! Jag gör ju en god gärning, och jag har ingenting emot blodprov. 
 (Haha, det där var ingen pik, men jag kom bara att tänka på det!)
Jag kan behöva göra lite nytta, inte bara sitta och vara fet. 

Puss,  Melinda