Åh, jag älskar verkligen min mage! Om jag skulle få frågan över vad jag är mest nöjd över rent utseendemässigt just nu, så är det min stora, mysiga mage! Om den frågan istället hade kommit för ett par månader sedan så hade svaret absolut inte sett likadant ut, för jag har aldrig gillat min mage innan. Men nu när jag vet att det där inne ligger en mysig liten bebis som har skapats av mig och Johan, så kan jag ju inte göra annat än att älska den! Oavsett alla smärtor som hör till en graviditet, så kan jag inte vara mer lycklig!

Under den senaste tiden har jag varit hatisk mot.. omgivningen? Fråga mig inte varför, för jag har faktiskt inget riktigt bra svar på det. Jag har bara känt att jag stör mig på nästan allt & alla, varit sur och vresig och bara velat skjuta någon riktigt mycket. Ett nackskott! Ett tag fick jag för mig att det var alla andra det var fel på, och jag kunde inte förstå hur jag ens kunde klara av att vara i närheten av vissa människor, men ju mer tiden gick så förstod jag ju att det självklart var mig själv det var fel på (klyschigt, men sant). Hur kul är det att leva när man bara hatar hela tiden? Hur kul är det för bebisen i magen som inte känner av något annat än hat dygnet runt? Näe, det behövdes en ändring kände jag!

Så! Nu har jag äntligen kommit över den höga tröskeln uppbyggd av hat, och tagit mig ner på andra sidan. En finare sida med kärlek, gröna ängar, blommor och blå himmel!♥ Okej, det där lät lite töntigt, men jag har kommit till ro, om det låter bättre. Det tror jag var väldigt viktigt för både mig själv, bebisen och människorna omkring mig. Det roliga med den här 'förvandlingen' från det onda till det goda, är att det gick väldigt fort. Det var som om något bara helt plötsligt släppte och jag insåg hur dum jag var. Helt ärligt så tror jag att det stod några i mitt rum och skrek på mig att sluta tönta mig, och det var bra gjort, för det hjälpte!

När man går omkring och stör sig på människor, som jag har gjort nu, så gör bara det att man själv mår sämre. Har du kraften att släppa taget om människan du stör dig på, gör det! Allt känns så himla mycket bättre när du inte bryr dig över huvudtaget, tro mig!
Jag vet inte vilka som läser den här bloggen, så med andra ord vet jag inte vad ni själva har för problem och liknande här i livet. Dock tänkte jag att jag kan skriva ner här vad det är som jag har gjort och ändrat på för att komma förbi den här hemska perioden i mitt liv.
Jag tänkte på följande saker:
>Jag har, är och kommer alltid att vara lyckligare än personen i fråga.
>Jag struntar fullkomligt i vad som sker i personen i frågas liv med tanke på att det inte påverkar mig för 5 öre. Vad denne gör om 10 år spelar ingen roll för mig med tanke på att jag inte kommer att vara i närheten då. Lycklig som olycklig -jag kommer ändå inte att veta!
>Till skillnad från personen i fråga så kan jag klara av saker på egen hand, och behöver inte hjälp med det enda och det andra (och det tredje!!) för att lyckas.

Punkt 2 är särskilt underbar tycker jag, så det är mest den jag lever för just nu. Tyvärr börjar jag tidigt i morrn, så nu är det dags för mig och bebisen att lägga oss! Har prov i morgon eftermiddag som jag kommer att få MVG på, HAHAHAHAHAHA eller inte. För ett tag sedan kände jag mig hyfsat säker på alla olika nervvävnader, muskelvävnader, organ, hörseltrumpeter, åderhinnor, mitokondrier osv, men jag känner att det börjar rinna ur mig. Hatet har tagit överhanden, men nu är det löst. Så kanske kan detta lösa sig i alla fall.

Sov gott! :}