Arbetsplatsen

                                            Datum: 2009-08-06 Tid: 16:49:25 Kategori: Filosofi Kommentarer: 4 Kommentarer
Jag sitter och tittar igenom min blogg lite. Hur jag skriver ner mina dagar och vad jag lägger ut för bilder och sådär. Nu den senaste tiden har jag ju jobbat, och för andra människor brukar ju jobb innebära att bloggen kommer i andra hand. För mig har den blivit ännu mer populär med tanke på alla bilder jag dagligen tar med Jennifer, och vad jag gör och så.
Sen att jag sitter med designer till långt in på kvällarna gör ju inte bloggen mindre aktiv.
Men jag gillar det.

En sak som är skönt med att jobba är att man inte får några läxor eller något som man måste göra hemma för att klara sig dagen efter. Man kan liksom komma hem och göra lite det man känner för, utan att alls behöva tänka på jobbet man ska till nästa dag.
Det negativa är dock att man (jag) är så otroligt jävla trött att jag knappt orkar stå upp när jag kommer hem. Värmen och de långa dagarna tar på en och gör att jag knappt orkar skriva ett litet blogginlägg.
Hoppas att jag i framtiden får ett jobb som inte gör mig så slö..


Och vet ni? Där jag sommarjobbar är det ju ganska mansdominerat. För att vara närmare bestämd så kanske det jobbar 100 killar där, och 3 tjejer (som alla har semester nu). You get the point?
När man sitter i fikarummet och lyssnar på deras skämt så är det ju ofta skämt om typ, sex och sådana saker.
Men jag skulle faktiskt kunna tänka mig att jobba så. Trots alla män så är de inte så "manliga" ändå. De bakar i sin bakmaskin. Måttar upp mjöl och kryddar så gott de kan.. ;P
De tjatar om sina hem, familjer osv.
När jag är på mammas jobb (som tvärtom är dominerat av kvinnor) så är det samma sak där. Förutom att de kanske snackar mer om inredning och nya recept och sådär. ><
Men annars är det faktiskt inte så stor skillnad.
Så jag fattar egentligen inte varför man tar upp ämnet i politiken över huvudtaget!! Herregud, låt det va.

Aa ni, vad gör man inte? ;)

Märklig hund

                                            Datum: 2009-07-27 Tid: 20:32:19 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer
Kom precis hem från att ha varit ute på en motionsrunda med mamma.

Vi gick 'den vanliga' rundan och det var riktigt skönt. Solen sken dock inte, så det kunde varit betydligt finare, men det gjorde inte så mycket.
När vi nästan var hemma så springer det fram en hund mot oss i en trädgård, med koppel runt halsen. Både jag och mamma är säkra på att det är en sån där hund som är sådär tam att den stannar innanför staketet, men nej.
Den springer fram till oss i full galopp och hoppar och har sig. Den visar tänderna, så först tror jag nästan att den är arg. Men den hoppar och slickar mig i ansiktet, fastän jag aldrig träffat hunden innan!

Jag tar tag i kopplet och leder in den i trädgården igen. Tänker att det borde vara någon ägare till hunden som kommer fram och hjälper till, men jag är ensam. Jag släpper kopplet och säger till hunden att den ska sluta. -STOPP!
Haha, tror ni inte att hunden direkt blir lugn och slutar hoppa och dumma sig?
Jag kan gå därifrån, utan att varken ha blivit biten eller särskilt smutsig. : ) Jag älskar djur <3

Empty words

                                            Datum: 2009-07-21 Tid: 21:36:30 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer
Egentligen, varför kan allt inte bara vara som det en gång var?

Allting förändras; människor, djur, städer, språk, -ja allt.
Ibland kan jag få ett särskilt minne från när jag var mindre, hur det var då och hur lite problem man då hade. Fast då hade man ingen aning om vad problem innebar, så istället var man uttråkad och ville ha förändringar.
Jag menar inte att jag har en massa problem nu, för det har jag inte.
Men jag tycker ändå att det är synd att saker och ting förändras på sätt och vis.

Ibland kan jag komma på mig själv med att så som jag tänker nu skulle jag aldrig ha tänkt för ett par år sedan. Då hade jag tyckt helt annorlunda. Ibland kan jag till och med komma på mig själv med att om jag som liten hade träffat någon äldre tjej som var som jag är nu, då hade jag inte tyckt om henne.
Alldeles för stel och konstig, på alldeles för många sätt.

Men ändå hade jag nog blivit lite avundsjuk om jag fick reda på alla saker som jag gjort. Jag kan ta ett så löjligt exempel som att jag har hoppat från 7:an i ett badhus...
När jag var liten var det i princip allt jag tänkte på. Att våga göra saker som inte alla andra vågar. För 5 år sedan skulle jag aldrig ställa mig 7 meter ovanför bassängen och hoppa i, och jag skulle faktiskt inte göra det nu heller (för jag vet att det var läskigt). Men jag kan ändå på sätt och vis känna mig stolt över att jag vågade göra det en gång i tiden.

Djur som jag en gång hade finns inte kvar längre. Eller det är klart att de finns kvar, men inte hos mig. Jag har lärt mig att inte vara självisk i sådana där frågor, utan att om ett djur mår dåligt så kan det bästa alternativet vara avlivning. Jag vet ju ändå att djuret kommer ha det bra dit det kommer.

Jag vet inte om jag har berättat det här, men när min kanin Moa dog för ungefär 4 år sedan, så fick jag en chock och vågade inte ens röra henne. Antagligen var jag rädd eftersom jag visste att hon skulle vara stel, och det tyckte jag var obehagligt. Ella som befann sig bredvid sin döda syster lyfte jag upp på direkten och kramade om henne. Sedan gick jag in och berättade för pappa (tror jag att det var) att hon var död.
Jag grät inte, inte förrän ett par timmar senare. Jag ville inte begrava henne direkt eftersom jag hade en liten gnutta hopp om att hon fortfarande kunde vara vid liv, så vi lät "begravningen" vänta ett par dagar. Det var pappa som fick sköta den delen.
När Ella dog, tidigare i år, fick jag inte samma chock. Jag öppnade locket på buren och såg henne ligga där. "Åh nej!", tänkte jag, men innerst inne visste jag redan långt innan att hon var död.
Jag kände mig hängig och dålig den dagen, och hade inte varit ute förrän då jag skulle hälsa på Ella.
Ett par veckor tidigare hade jag även sagt till mamma under en av våra promenader: "Jag hoppas nästan att Ella dör snart, så att hon slipper må dåligt."
Jag stod där vid hennes bur, klappade henne och sa till henne att vi snart kommer att träffas igen. Jag grät, det kunde jag inte hålla inne med. Men jag stod där och pratade med henne länge, och sa att hon var i en bättre värld nu, men att jag hade ett litet tag kvar att leva innan jag kunde komma med henne dit hon är nu.
Den här gången kände jag mig "stark" nog att begrava henne själv. Jag bar upp henne ur buren och höll henne som en bebis. Jag pussade henne en sista gång i hennes ansikte, innan hennes söta, gamla lilla kropp täcktes med jord..
Ett par dagar senare kom hon till mig, och sa att hon mådde bra. Hon berättade även att de andra djuren också mår bra.


När man tänker på hur man har det nu, då känns allt så naturligt. Eftersom allting har skett på ett naturligt sätt. Men när man väl tänker tillbaka på hur det var, ja då är det en helt annan sak.
Jag vet egentligen inte vad jag vill få fram med det här, men jag behövde skriva av mig lite..
Gonatt

Difference

                                            Datum: 2009-07-16 Tid: 14:43:17 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer
Jag tror att någon håller på att ta över min kropp.
Jag sov hela natten ( i princip) och borde inte alls vara såhär trött som jag är.

Gick ner till ICA förut och handlade lite, och jag trodde att jag skulle somna. Benen gick av sig självt men ögonen var knappt öppna. Det är inte många kilometer till ICA i Hjo, men tillräckligt för att jag skulle drypa av svett när jag kom hem igen.
Jag fattar ingenting..

De senaste dagarna har jag varit på ett "konstigt" humör och jag vill helst inte prata eller träffa någon.
Det kanske inte låter särskilt konstigt alls? Helt normalt. Man är trött ibland och orkar helt enkelt inte med någonting.
Men här är grejen.
I morses så såg jag något som fick mig att hoppa baklänges när jag stod framför spegeln.
Mina ögon?!

Det var inte mina ögon. Mina ögon ser inte ut såsom jag såg dem idag. I vanliga fall brukar man inte kunna se "hela det runda ögat" utan jag ser endast en del av "cirkeln". Den nedersta delen är liksom täckt av huden eller vad man ska säga (utom när jag ibland spärrar upp ögonen på bilder). Färgen var betydligt mer mörkgrön än vad den brukar vara, och liksom lite lysande.
Ögonen stirrade in i spegeln och jag gick därifrån och blinkade för att försöka få bort det som inte var mitt.

Förlåt för ett väldigt personligt inlägg. Jag brukar inte skriva så mycket här i bloggen om saker som dessa, mest för att människor dömer och att ni nog kommer tycka att jag är helt sjuk i huvudet. (Om ni inte redan tycker det ;))

Babbel, babbel, babbel

                                            Datum: 2009-04-08 Tid: 12:49:47 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer
När en intuition eller en dröm manar oss att slå in på en viss väg och vi följer den ledningen och vissa händelser inträffar som känns som magiska sammanträffanden, då känner vi oss mera levande och förväntansfulla. Händelserna verkar förutbestämda, som om vi visste att det var meningen att de skulle inträffa.
När vi får en intuition, en mental bild av en möjlig framtid, är det egentligen fråga om minnesglimtar av vår födelsevision, av vad vi ville göra av vårt liv just på den punkten på resan. Det har kanske inte blivit exakt så eftersom vi har vår fria vilja, men när någonting händer som ligger nära vår ursprungsvision känner vi oss inspirerade eftersom vi känner att vi är på den väg som vi från början avsåg att vandra.

Think about it...

Stjärnfall

                                            Datum: 2009-03-29 Tid: 22:50:13 Kategori: Filosofi Kommentarer: 1 Kommentarer


Har varit med Johan ikväll, och efter att vi sett Parlamentet så gick vi ut och gick i dimman.
Man såg knappt någonting, allting var en enda dimma. Lite kusligt, särskilt när vi gick där i skogen. Dock var inte det läskiga över där, för självklart skulle han börja berätta om en massa zombies som gjorde det hela om något ännu värre.
Vi gick till Konsum, sedan vidare till hamnen.
Jag ville gå ut på den "spöklika" bryggan där träden är, men det ville inte han. Vi gick ut på den.
Haha, min önskan - hans lag.
Inte riktigt kanske, men något drog mig dit.
Väl där så ser jag något som jag inte vet vad det kan vara. Ett litet brinnande klot som tycks vara omkring 50 meter framför mig. Stjärnfall?
I vanliga fall brukar jag se stjärnfall där själva stjärnan inte är mycket större än en vanlig stjärna på himlen. Den här var enorm.
Jag är glad för att jag fick se den i alla fall, tack.

I need the books!

                                            Datum: 2009-03-21 Tid: 22:12:37 Kategori: Filosofi Kommentarer: 1 Kommentarer
Tillsammans med några kompisar har jag bestämt mig för att hoppa fallskärm sommaren efter studenten, dvs. sommaren år 2010.

Den "tokiga" idén var min egen och jag ser fram emot det, väldigt mycket.
Böckerna som jag tidigare har läst ( Den nionde insikten och halva Den tionde insikten) gjorde mig sugen på äventyr, och man skulle kunna säga som såhär;
när jag har böckerna känner jag mig så trygg i mig själv att jag skulle kunna göra vad som helst.
 
Men nu har jag inte böckerna. Jag känner mig tom.
Helt plötsligt känner jag mig riktigt rädd när jag tänker på det där med fallskärmshoppning. Tänk om jag dör? Endast 19 år gammal, som jag då kommer vara.
Är det verkligen värt det?

Jag har lovat mig själv att hoppa, och då ska jag banne mig göra det också! Även om det är läskigt. Det finns ju de som har fallskärmshoppning som yrke, och de lever än idag.
Jag klarar mig alltid!   (Jag antar att det är så jag får tänka...)

Dock har jag under den senaste tiden kommit på att jag behöver prova på mer saker för att få reda på vem jag verkligen är. Det håller inte att sitta hemma och dega hela dagarna. Då borde väl lite fallskärmshoppning höja min status? : )
Ut på äventyr! ; ) Se världen, vad som helst.


When two thousand years of your time has gone by,
this song will begin once again

To a babys cry...

Jag är rädd för att sova

                                            Datum: 2009-03-19 Tid: 19:12:47 Kategori: Filosofi Kommentarer: 2 Kommentarer
... eller drömma rättare sagt.

Varje natt drömmer jag något som jag tydligt minns när jag vaknar. Ibland är det väl bra drömmar, men ibland mindre bra..
Inatt var det hemskt.
Jag befann mig på något sorts fort (?) som jag bodde vid. Dock hittade jag ingenstans och kände mig ständigt vilsen. Överallt fanns det en massa äckliga människor som jag var rädd för.
Jag var ute på en promenad för att hitta en busshållsplats haha, fråga mig inte varför. Helt plötsligt kommer den en gubbe springandes mot mig, i rask takt vill jag lova.
Jag stannade, blundade och hoppades på det bästa. Han sprang förbi mig och jag kände mig lättad.

Dock dök han upp senare i drömmen fast då stannade han och pratade med mig. Jag var svinrädd för honom, det lilla äcklet, men jag låtsades som om jag var en cool människa. ;>

Hur som helst, helt plötsigt ligger jag i en säng, under en GREK (!?). Kan hända att det var en spanjor eller liknande också, mörkhårig var han i alla fall.
Han våldtar mig typ, eller nästan i alla fall. Jag ligger där och ber om kondom osv. eftersom jag inte vill ha några sjukdomar, men han vägrar, kör på ändå. xD
På något sätt vet jag att han har legat med flera 100 tjejer och säkerligen har någon könssjukdom.
Sen försvann jag därifrån och försökte undvika honom resten av drömmen. Sprang iväg och hatade honom...

VAD SÄGER NI?
Vad är det för sjuka drömmar jag har?
Helt cp :O

Open my chest and you'll see something really awful

                                            Datum: 2009-01-22 Tid: 17:15:18 Kategori: Filosofi Kommentarer: 2 Kommentarer


Sitter och lyssnar på Min wunderbaum med Ronny & Ragge, en otroligt skön låt kan jag lova er.

Skolan idag var så himla tråkig. Textkommunikationen som de flesta hade sett fram emot blev en flopp, helvete också. Får hoppas på att nästa lektion blir meer "givande" och inte lika långdragen.
Hade idrott idag och den lektionen leddes av Angelica och Susanne.
Den var faktiskt riktigt rolig, med stationer och en massa skoj.
Jag är verkligen inte i form, märkte jag. Kan inte ens göra 1 armhävning utan att bli svintrött. Förr i tiden klarade jag 21 utan större ansträngning... 21!

Har under hela dagen gått och funderat på den där boken, Din personliga färgkod. Det stod: Ta nu färgen som du faktiskt är, och inte den du vill vara!
Det gör det hela väldigt mycket svårare, men jag tror ändå att jag är röd. Orange funderar jag också på, men det är frågan det. Grönt verkar lite för harmoniskt för min smak om jag ska vara ärlig. Jag gillar djur & natur, familj och vänner, men inte sådär överdrivet mycket som det står i boken att man då gör.
Får läsa den där boken riktigt ordentligt någon dag.
Haha, igår förresten. Innan jag skulle sova så satt jag och lusläste lite, om färgerna brun, rosa, svart, vit och turkos. Tydligen ska man ha ett dåligt självförtroende om man bär brunt (som jag under den senaste tiden har gjort..). De menar på att har man en "neutral" färg så syns man ju inte lika mycket, och det kan stämma.
Klär man sig i svart så är det ondskefullt, sorgligt och en massa andra hemskheter.

Nog om den boken, jag måste börja läsa den andra också, Den tionde insikten. Ni tycker säkert att jag är värsta mesen som inte gör något annat i mitt liv än att blogga och läsa, men jag gillar det. Böckerna ger mig faktiskt något, de lär mig nya viktiga saker om livet.

You laugh as you always do
I wish I could be with you

Nu börjar det hända saker!

                                            Datum: 2009-01-22 Tid: 10:10:15 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer
Vissa dagar är verkligen bra!

Skoldagen bestod av två lektioner idag, Matte C och Teknikutveckling. Jag måste verkligen börja gå på de så kallade mattestugorna och få extra hjälp, annars går det här aldrig vägen.
Varken jag eller Anton är särskilt roade under lektionerna när vi sitter där och känner oss osmarta. (Förlåt Anton, men jag ANTAR att du har samma tankar som jag..)

Efter den korta visiten i skolan stack jag till stan och till biblioteket. Där lånade jag två böcker, Den tionde insikten & Din personliga guide (Den tionde insikten). Blev ju så besatt av Den nionde insikten så jag kunde inte låta bli att låna även denna.
Tog 1:an och hoppade av där Johans mamma bor. Var där en stund och fick bland annat smaka på finska piroger. Istället för köttfärs i mitten är det inget mindre än ris.
Fick låna en bok av hans mamma också, vid namn Din personliga färgkod. Försöker för tillfället att komma underfund med vilken färg jag består mest av.
Röd tror jag, men jag tvekar. Grön är även det en färg som jag gillar, men jag tror ändå att röd är förstahandsfärgen.
Vilken färg tycker ni jag passar bäst som?
Man kan endast välja mellan regnbågens 7 färger som är:
  1. Viloett - kronchakrat
  2. Indigo - pinealchakrat
  3. Blått - halschakrat
  4. Grönt - hjärtat
  5. Gult - solar plexus
  6. Orange - hara
  7. Rött - rot
Ett chakra = en färg
(Gött att färgerna jag väljer emellan är 4 och 7..)

Hur som helst så står färgen röd för Underliv (höhö), nedersta delen av ryggen och benen.
+ Beslutsam, modig, uppriktig
Primitiv, aggressiv, destruktiv

En otroligt bra bok som jag lätt kommer fastna i.
Haha, mina mest elementära behov är sex, mat, motion & sömn.



Jag är definitivt röd! Vad skönt det känns, att veta menar jag!
Se till att psyket är stabilt - undvik att vara tillför sårbar och sensitiv. Låt bli att ta allting personligt. Se det istället som händelser du inte behöver bry dig om. Betrakta dig själv som ett orubbligt träd med starka rötter som går djupt ner i marken. Tänk på att ett stadigt träd inte välter bara för att några grisar gnuggar sig mot det!

Nu måste jag fortsätta läsa den där boken! =)
Ta hand om er, sötnosar

The angels can wait for a moment

                                            Datum: 2009-01-20 Tid: 22:14:03 Kategori: Filosofi Kommentarer: 3 Kommentarer
Klockan är mycket för att vara vardag och snart ska jag hoppa ner i sängen.
Tar mig en sovmorgon i morgon och åker inte med bussen förrän 9:35, anar ni hur skönt det är?

Just nu är det väldigt lugnt i skolan, jag vet bara om ett enda prov (i matematik c) som äger rum nästa fredag. Som tur är så är det ju ett tag kvar så det hinner jag öva till.
Stackars Missan som har fått urinvägsinfektion.
Vi visste att det var något med henne med tanke på att hon de senaste dagarna har sprungit omkring och jamat ovanligt mycket. Det värsta av allt är att hon inte längre kan räknas som ung. Mer en medelålders katt i så fall.
Sixten och Ella är även de gamla, vilket betyder att de inte har så lång tid kvar här på jorden..

Usch, hur ska jag klara mig?
Sixten och Missan har jag haft i snart 8 år, och Ella i 7. Tiden går verkligen fort. Det känns som om det var igår jag var i Varnhem med familjen och hämtade hem lilla kissen.
Det känns som om det var igår jag stod och höll i lilla Ella som då fick plats i min hand. Det känns verkligen inte som om det var 8 år sedan som jag fick hem Sixten till mitt rum.
Hans bur (som då hade ett rosa lock) ställde jag på golvet i mitt rum och jag satt där och matade honom en ganska lång stund. Jag gillade verkligen att vara med honom, även om han varken kunde prata eller springa omkring..

Ibland önskar jag för deras skull att de får komma till ett bättre ställe, men jag vill ändå inte att de ska försvinna. Ett hem utan husdjur, är ett tomt hem.
Det är för mig helt konstigt att gå ut ur mitt rum utan att säga hejdå till Sixten, eller stänga ytterdörren utan att säga hejdå till Missan.
Jag kan heller inte cykla/gå iväg från min trädgård utan att först säga hejdå till Ella.
Det är precis som att säga hejdå till en familjemedlem, för det är ju precis det som de är. Familjemedlemmar.
Mina djur betyder lika mycket för mig som mamma, pappa eller lillebror.

<3

Tankar

                                            Datum: 2009-01-14 Tid: 16:31:14 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer
Det är tur att vi människor är så olika varandra måste jag säga.

Vissa kan ju dock vara skrämmande lika till antingen sättet, utseendet eller kanske båda? Ändå är det alltid något litet som skiljer varenda människa åt.
Var på biblioteket förut med Anton och Susanne och då läste jag ett litet stycke ur en bok. Det stod något i stil med:
"Tur att inte alla är förälskade samtidigt, hur skulle världen då se ut?"

Antagligen menade hon/han på att när man blir förälskad så finns det inget annat än lycka och positiva tankar i ens hjärna. Man bryr sig inte längre om alla världens problem (såsom svält, krig och miljöförstöring) och om ingen hade gjort det så hade det antagligen varit ännu värre än vad det är idag.
Fast i och för sig. Hade alla varit förälskade så hade ju alla varit hyfsat lyckliga, men ändå olyckliga ifall de inte kan få den de älskar?
Krångel det där alltså, det där som kallas kärlek.

Det är orättvist

                                            Datum: 2009-01-13 Tid: 21:10:01 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer
Med risk för att låta lite som Blondinbella gjorde härom dagen...(Dock skrev hon om ämnen, jag skriver om hur man ska klara dem!)

Men jag blir så sur.
Den här veckan består av 5 prov som är uppdelade på 3 dagar. Får det vara så?
Det enda som händer är att jag får panik och jag vet inte ens vart jag ska börja. Hade det handlat om inlämningsuppgifter hade det varit en annan femma, men nu är det så att jag ska läsa igenom en massa sidor och kunna i princip allting om det. Dessutom hatar jag prov eftersom jag blir så stressad.
På grund av det glömmer jag bort allt jag har läst och allt blir bara dumt. Skrivkrampen är ett faktum.

Visst, prov har funnits i alla tider och alla får göra det. Men med dagens möjligheter..
Jag menar, folk pluggar på distans, de går halvdagar osv. Varför måste då jag dö av panik eftersom jag har 1000 prov?
Jag och några kompisar gick in till läraren förut och frågade snällt om vi kunde få göra en stor inlämning istället för att ha prov, men icke.
"Det är orättvist mot de andra eleverna" kan tyckas, men vafan! Har de samma problem är de väl deras sak att ta upp med läraren. Jag tycker inte att man ska behöva få ett sämre betyg bara för att man har svårare för något speciellt. Som till exempel att skriva ett prov under en pressad tystnad.

Vad tycker ni?
Kan ni sitta i ett klassrum och göra prov eller vill ni som jag ha längre tid på mig och kunna sitta hemma i lugn & ro!?

Det är så skönt med en blogg

                                            Datum: 2009-01-11 Tid: 20:39:30 Kategori: Filosofi Kommentarer: 3 Kommentarer
Jag har suttit och tittat igenom min blogg lite och kommer ihåg en massa fina stunder.
Jag älskar verkligen att ha en blogg eftersom mitt minne på senare dagar har svikig mig.

En annan rolig sak med bloggen är att se hur mycket/lite man har förändrats på några år. När jag läser gamla inlägg märker jag hur tråkig och utseendefixerad jag var då.
Allting skulle vara perfekt, särskilt tänderna.
Visst, jag har alltid haft ett hat för mina tänder, men hey! Nobody's perfect!

Innan jag går ut och matar Ella, och innan jag börjar plugga till mina prov, så måste jag bara skriva lite här i bloggen. Sedan jag skaffade Pindilusen så har jag nog faktiskt ändrats ganska mycket. Förhoppningsvis åt det positiva hållet. 

Förr kunde jag tycka att en person som hade vissa kläder, en viss frisyr, konstiga tänder osv, var äcklig och fruktansvärt missbildad.
(Okej, än i dag blir jag sur när jag ser modeller i H&M som har en meter glugg mellan framtänderna)
Men i alla fall, idag har jag helt ändrat min åsikt.
Nu ser jag hellre att människor är sig själva och INTE ändrar på sig. T ex, har du en glugg mellan framtänderna så gör inte det något, det betyder ju bara att du är du.
Dock förstod jag inte det för några år sedan då jag la en massa plast på mina tänder, men det var då det.

Egentligen säger jag emot mig själv känner jag, för JAG vill ändra på mig. Jag vill bara att alla andra ska ha ett bra självförtroende och känna att de är bra utan att behöva ändra på sig. För i mina ögon duger de som de är!
Jag själv har dock inte det självförtroendet att jag känner mig snygg om jag inte har "idealkroppen". Det är synd, jag borde försöka träna bort den känslan.
Jag kan lova er, att hade jag inte haft plast mellan mina tänder, då hade jag aldrig pratat.

Saken är väl den att man inte förstår att ingen annan tänker på det lika mycket som en själv.
Då är jag mer en sådan person som tänker på om en människa har samma byxor 2 veckor i sträck. Jag struntar i personens tänder eller ögonfranslängd! ;)

Det var bara det jag ville säga. Godnatt

She flies to a place where she's loved

                                            Datum: 2009-01-07 Tid: 22:56:47 Kategori: Filosofi Kommentarer: 5 Kommentarer
A broken heart that the world forgot..

VARNING! Det här inlägget skriver jag för mig själv och ni behöver inte läsa eller ens ta åt er. Det är såhär jag känner nu.

För det första så är jag så innerligt trött på (enligt mig) fjortisar som på MSN ska skriva exakt vad som händer hela tiden. Igår hade jag (mycket väl medveten om att jag var töntig) till exempel skrivet på min msn: JAG HAR KLIPPT LUGG!
Jag menar, vad ska folk säga?
" Har du klippt lugg??!?"
Vad ska jag svara? "Ehm..nej..?!"
Tänk vad uppmärksamhet är uppskattat i dagens samhälle. Bara en liten kommentar från någon (man behöver inte ens känna personen i fråga) kan göra en hel dag.
Hur som helst.
Jag tycker i alla fall att det är otroligt töntigt att med VERSALER skriva hur hemskt eller bra något är. Det är som det är, och jag vet att jag säkert har gjort liknande någon gång. Men jag måste sluta med det. Jag gillar inte att DET är sättet att ta till sig uppmärksamhet i dagens läge.

För det andra är jag trött på folk som använder bilddagboken för att skälla på folk eller säga vad de tycker. Tänker de inte på att den informationen går ut över bra många fler än vad som egentligen behövs?
Härom dagen såg jag att en tjej hade skrivit att jag var en bitch och att hon hade bett mig dra åt helvete(indirekt eftersom inga namn förekom). Det tyckte jag var lite konstigt eftersom hon inte ens hade bett mig dra åt helvete. Det var bara något som hon skrev för att visa sina kompisar hur bra hon var. Åh, jag blir så trött. Det är ju så onödigt.
Dessutom, som jag och Johan snackade om förut.
Varför kommenterar man bara de negativa bilderna och texterna?
Det är sjukt många som använder bilddagboken till att skriva saker som: "Jag vill inte leva längre." "I morgon är jag död!" "Jag HATAR dig!"
Sådana saker får oss att tända till och bli nyfikna. Vi skriver då saker som ska få personen i fråga på bättre tankar. Säger åt dem att nej de ska leva. Låter dem få veta hur bra människor de är och att de liksom alla andra förtjänar ett bra liv här på jorden.
Nej, jag blir bara sur. Jag skriver då hellre ett tag senare: "Men du? Skulle inte du dö förra veckan eller?"
Känslokallt? Kanske det. Men hur känslokalla är då inte de små grynen som har skrivit de där inläggen?
Nej, omoget är vad det är.

För det tredje så avskyr jag mig själv. Jag är verkligen en sådan människa som försöker hitta fel på människor för att själv må bättre. Det är ju också så onödigt.
Visst, jag har gjort en hel del dumma saker i mitt liv, men egentligen inget som jag riktigt ångrar. Jag har lärt mig något av allt och jag har också insett att allting har haft en stor betydelse.
Det var, om jag ska vara ärlig, boken Den nionde insikten, som fick mig att riktigt tänka till över mitt liv. Jag kom då fram till en hel del som jag inte skulle ha tänkt på innan. Bland annat att man aldrig är ensam, det händer saker hela tiden. Det gäller bara att vara uppmärksam och inte låta dåliga tankar ta över. Jag blev uppmärksam, och saker hände. Men sen, när boken var slut.. då hände det ingenting mer.
Nu är det dock inte boken det handlar om.
Jag hatar mig själv för att jag inte är jag. Jag är inte tillräckligt stark som individ för att i alla lägen kunna vara som jag är nu. Saken är den att jag inte tänker på samma sätt i alla lägen. Utan jag blir en annan person, en sämre människa helt enkelt. Jag är rädd för skolan just nu. Inte för läxorna och proven, utan för att bli en människa som jag egentligen inte är.
Det är som om en kupa omger mig när jag sitter på bussen på väg till skolan. Den är runt mig hela dagen, men försvinner sedan när jag kommer hem igen.
Jag fattar ingenting. Ska det vara såhär?

Det var nog det mesta jag hade att klaga på ikväll. Nu ska jag bädda sängen och sova. I morgon börjar skolan igen..


Som grädden på moset så bjuder jag på en "fjortisbild".
Såhär ser jag ut i lugg också. Enligt min bror och Johan så ser jag betydligt yngre ut. Det kanske stämmer..: )

Tell me I'm wrong but I feel so free at the same time

                                            Datum: 2009-01-06 Tid: 14:00:29 Kategori: Filosofi Kommentarer: 1 Kommentarer
Nu kommer paniken här..

Aldrig förr har jag känt en sådan oro inför skolan.
Jag är riktigt rädd för vad som komma skall.

Jag kanske är den enda människan i världen som känner såhär, och det är säkert helt knasigt. Men jag är avundsjuk på min katt. Hur knäppt det än låter så är det så det är.
Tänk att bara kunna strosa runt hemma dagarna i ändra. Äta när man känner för det. Vila, leka och busa.
Att som jag, behöva gå omkring och känna en tyngd i kroppen hela tiden, är inte det jag kan rekommendera.


Den kommande vårterminen är ingenting jag ser fram emot.
Jag mår mycket bättre av att vara hemma i Hjo med Cajsa, Marie, Johan osv och bara slappa och ha det bra. Inte springa omkring i Skövde och ha en massa läxor och prov stup i kvarten.
Jag bli en helt annan människa där borta, en människa som jag inte vill vara. Som varken jag eller någon annan tycker om. Jag ska göra mitt bästa för att försöka vara den som jag är nu, idag. Och som jag har varit under lovet. Inte låta andra ändra på mig (omedvetet självklart). Det är väl det som kanske skrämmer mig mest..

Strong, be strong.

2+0+0+9

                                            Datum: 2008-12-31 Tid: 13:15:52 Kategori: Filosofi Kommentarer: 2 Kommentarer
2+0+0+9 = 11

7+4 = 11

11 dagar försent född

osv.

Nästa år kan ju inte bli annat än bra? Eller kanske mitt värsta år någonsin? :O

Söndagen 21/12 -08

                                            Datum: 2008-12-21 Tid: 11:51:06 Kategori: Filosofi Kommentarer: 0 Kommentarer

~ Vikt flygplan av papper och haft en tävling med bror.
~ Försökt locka ner Missan från vinden med hjälp av hennes älsklingsmat - misslyckades. (Går hon på en ny diet tro?)
~ Spelat två omgångar schack och vann den ena. Dock såg min spelpartner det bara som en "träningsmatch".
~ Satt ihop en tavla som senare ska upp i hallen.
~ Spelat synth, My heart will go on

Så har min morgon sett ut på ett ungefär.
För tillfället står Sixten på huvudet i sin bur. Man kan ju undra om han håller på med något nytt tricks? Haha, men han är ändå för söt! : )

Vaknade till världens mardröm i morses. Den hör lätt till en av de värsta i hela mitt liv. Min bästa vän, den som jag älskade allra mest, dog.
Saken var den att de lurade mig. Min bästa vän skulle bara..få vila lite. Sen visade det sig att de höll på att döda honom med något gift. Jag bara sprang dit och kramade honom och grät floder. Han grät också, för vi båda visste att vi skulle vara ifrån varandra under en mycket lång tid.
Men jag avslutade det hela med: Vi kommer att ses igen!
...

Sen öppnade min bror dörren och tände lampan. Dags för frukost.
Hela min säng var blöt, antagligen har jag gråtit i sömnen igen.

Det var första gången jag verkligen kände att jag inte ville leva. Vad ska jag leva för liksom?
Sen tänkte jag på Sixten, Ella och alla andra som jag älskar. Vem ska ta hand om dem om jag försvinner? Antagligen ingen, och då är jag bara dum om försvinner.
Helt plötsligt känns allting så fruktansvärt meningslöst. Skolan, jobb, äta osv. Vad är det för mening att kämpa om man inte vet vad man kämpar för?

Life is a game and we need to play it correct

                                            Datum: 2008-12-16 Tid: 17:48:39 Kategori: Filosofi Kommentarer: 7 Kommentarer
Nu börjar det likna något!

Ellas och Sixtens burar är rena och fräscha, och till och med jag själv tog mig en dusch.
Har inte använt något smink idag (inte ens i skolan!) vilket har gjort att några av mina finnar har försvunnit. I'm happy!
Dock vågade jag knappt visa mig i skolan utan gick i värsta pösiga kläderna och gömde mig en aning.

La nästan in överdrivet mycket nytt spån i Ellas bur vilket hon tyckte var lite jobbigt. Det är så gulligt att se henne "möblera om" (som jag brukar kalla det) när det är nytt. Hon tar framtassarna och puttar spånet framåt. Haha, jag satt där och fnissade lite..

------------------------------------------
För ett tag sedan sa jag att jag inte lär mig av mina misstag, vilket är helt korrekt.
Men EN grej som jag har lärt mig av ett misstag, det är att deppa för skolan. När jag var mindre, kanske gick i 6:an och uppåt, då fick jag panik och började nästan att gråta (jag VET! Jag var en tönt..) om jag inte klarade av något.
Men hey! Hur viktigt kan det egentligen vara? Man dör ju inte om man får IG på något, eller alla rätt heller för den delen.
Däremot blir jag SKITGLAD om jag väl får VG eller MVG på något. Som exempelvis engelskan igår. Det sitter i i flera dagar.



Pussar <3

I know you've been hurting but I've been waiting to be there for you

                                            Datum: 2008-12-16 Tid: 00:22:04 Kategori: Filosofi Kommentarer: 2 Kommentarer
Det här är till en som en gång i tiden var den viktigaste människan i mitt liv.
Jag förstod det inte då, och jag kan aldrig förlåta mig själv för sättet jag behandlade dig på.
Jag kräver inte att du gör det heller..
Det är bara det att... Jag vet inte..
Läs bara.


Du är den jag vill ha, den jag behöver
Den jag behöver för att klara av livet
Första gången jag såg dig visste jag att det var på riktigt
Förlåt för att jag sårade dig så mycket..

Jag var inte mig själv då.
Jag kommer ihåg den första gången jag såg in i dina ögon
Det var så fantastiskt

Jag tänkte fram och tillbaka för jag ville inte bli sårad!
Jag förstod bara inte att jag bara förvärrade allting..
Du sa att det alltid skulle vara vi!
Men sen när jag väl mådde dåligt så brydde du dig inte..

Om du älskade mig så mycket som du sa att du gjorde.
Då skulle du inte ha behandlat mig så dåligt som du gjorde.
Du tryckte mig åt sidan, precis som om vi aldrig hade känt varandra.
Jag älskade dig verkligen, av hela mitt hjärta.

Jag antar att du glömde bort det fina vi hade..
De sena kvällarna, när vi höll om varandra
Jag fattar inte hur jag kunde förstöra allt?

Jag vill verkligen visa dig
Jag behöver hålla om dig
Jag vill känna dig, så som ingen annan kan göra!
Du är nummer ett för mig, kommer alltid att finnas i mitt hjärta.
Jag kan inte förstå att allting bara faller isär nu..

Jag antar att allt du sa var en lögn..
När jag tänker på det börjar jag gråta
Nu finns jag inte ens i dina tankar längre..
Jag kan faktiskt se det tydligt
Min kärlek är inte blind

Jag önskar bara att allting kunde ha blivit annorlunda
Jag hade speciella känslor för dig..
Jag trodde att du kanske också hade det
Att du skulle förstå..
Hur som helst så kommer du alltid att finnas i mitt hjärta.
Du kommer alltid att vara min..
  
Tidigare inlägg Nyare inlägg