Skrämmande trist dag idag. Jag känner inte för att göra någonting alls. Ska dock plugga historia lite senare.
Igår var jag och Anton skrämmande glada (!?) faktiskt.
Han hade en sådan panik över vår musikinlämning och jag kände likadant fast för engelskan. Då kom vi på den smarta idén att han fick min låt, i utbyte mot att jag får hans hjälp med engelskan.
Åh! :)

Var nyss inne och tittade på en blogg som handlar om en 17-årig trebarnsmamma. JA! Ni läse rätt. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Helt sjukt, samtidigt som det är helt fantastiskt.
Tre små söta bebisar har hon, och är lika gammal som mig. (!!)

Den första tanken som slår mig är: Vad skulle jag göra om jag blev gravid nu?
Dock tvivlar jag på om jag ens kan bli gravid! Känns som om jag borde blivit det för länge sedan i så fall. Skitsamma.
Frågor som då skulle dyka upp kan väl vara:
- Vem är pappan? Är han lämplig som pappa till mitt barn?
- Skolan? Hur blir det med den? Kan jag plugga senare i livet istället?
- Familjen, hur kommer föräldrarna/syskon att reagera? Kommer jag få hjälp av dem?
- Boende? Kan jag bo kvar hemma med familjen? Ska jag flytta till pojkvännen/pappan till barnet? OM jag är tillsammans med barnets pappa, kan vi då flytta till ett eget place?
- Är jag redo för att bli mamma? Är jag mogen nog?

Ja ni fattar ju själva. Tusentals frågor ploppar upp. Den sistnämnda frågan tror jag faktiskt kan ändras. Är man enligt andra "en omogen fjortis" tror jag ändå att man kan bli en suverän mamma några månader senare.

Enligt mig tycker jag att det är starkt gjort att bli mamma åt ett/flera barn i en sån ung ålder. Lyckligt lottad skulle jag vilja kalla det. Tänk de par som kämpar och kämpar men som aldrig får några barn. Tänk de som får sina första barn vid 40 års ålder. Vissa vill inte ha barn tidigare vad jag har förstått, men vissa andra vill.

Shit. Jag får nästan lite panik bara när jag tänker på det. I min släkt är vi ändå hyfsat tidiga med att skaffa barn.
Mormor var 16 år när hon fick mamma (sitt första barn). Skulle precis fylla 17.
Morfar var 18 år.
Farmor var 19 när hon fick sitt första barn.
Moster 1 var 21.
Moster 2 var 22
Mamma var 23 när hon fick mig.

Okej, mamma var väl inte så himla ung då kanske. Men det är ingen i min släkt som fått sitt första barn över 30 års ålder. Ibland undrar man ju när man själv kommer få barn, OM jag nu får det. Jag kanske lever tillsammans med mina djur istället. Lyckligt. ; )

Haha jag vet inte ens vad jag vill ha sagt med det här inlägget egentligen. Man förlorar ju ingenting på att få barn i tidig ålder. Eller jo förlåt.
Det finns ju de som tycker att:
- Man missar att knulla/playa runt,
- Man missar alla fester
- Man missar att kunna resa omkring
osv.

Men va? Det första jag skrev är väl egentligen väldigt dumt? Det är väl bara bra om man missar det? :) Inte mår man väl bättre av att ha legat med 100 än 1? : )
Fester, ja det missar man kanske. Men egentligen. Hur värda är de där fjortisfesterna med 200 töntbilder på sig själv och andra när man håller en öl/cider i handen och pussar mot kameran?
Då glädjer man sig väl mer åt att ha ett barn? Äh, jag vet inte. Men det skulle nog jag göra i alla fall.
Resor osv. Dels kan man väl ha barnen med sig eller så väntar man 1-2 år tills barnet kan tas omhand av någon annan under någon veckas tid? :)

---

Ett smidigt alternativ är abort. Om man nu verkligen inte är redo/vill ha barn. : )

Thanks for listening,
over and out