En liten fundering dök nyss upp i min hjärna..

Hur många kompisar/vänner kan man egentligen klara av att ha innan det blir för många?
Dum fråga?
Egentligen inte!

Alldeles nyligen kände jag att; Hjälp, hur ska jag hinna med alla? Hur ska jag orka tänka på alla och kunna hålla en bra kontakt med dem trots avståndet emellan?

För min del är det så att jag har lättast för att umgås med killar (killkompisar!). På något sätt känns det lite roligare, inte lika mycket "tjejproblem" osv. Man kommer bort från Nej-men-gud-vad-jag-är-fet-och-ful-snacket!
Givetvis har jag en den tjejkompisar också, men inte lika många.
Litar på dem? Till viss del faktiskt. Dock har jag inga hemska hemligheter som inte får nämnas till allmänheten, så det är ju lugnt.
Vissa litar man mer på, andra mindre.
Är lättare att lite på killar dock!

Aja, tillbaka till antalet. Jag har många kompisar om man säger så, många jag känner lite smått och som jag kan snacka med om alldagliga saker. Sedan har jag även vänner, som jag litar på till 95% och verkligen älskar! Det är självklart de som jag har känt längst, bland annat.

Det slog mig att jag har en massa vänner i Hjo, nere i Jönköping, i klassen, i gamla klassen osv. Många som jag tänker på ofta!

Det sägs ju att vänner byts ut med åren. De förändras, liksom en själv, och man kan inte alltid umgås med samma. Därför tar ibland vänskaper slut. De rinner ut i sanden helt enkelt..
Ibland kan de få ett hastigt slut, kanske på grund utav att någon är urbota dum. Vem vet. Mycket kan hända.


Hur många vänner kan man egentligen ha?