Jag sitter och bläddrar lite i boken som jag köpte i Ullared häromdagen. Konsten att läsa tankar, närmare bestämt. Det jag tänker skriva nu har väl egentligen ingenting med att läsa tankar att göra, utan bara tankar i ren allmänhet.
I boken finns det ett antal övningar, bland annat en övning som kallas inte övning (se rubrik)

Såhär står det, ordagrant:
"Gör ett försök att undvika ordet inte under en hel dag - och se hur ofta du använder det av bekvämlighet. Det är nämligen mycket lättare att säga hur man inte vill än att formulera hur man vill. Men om du tvingar dig till att göra det kommer du att upptäcka att du uttrycker dig mycker rikare och positivt varje gång du inte använder inte."

Jag är faktiskt beredd att hålla med vad som står i boken. Dessutom tror jag starkt på att om man säger och tänker på det positiva, alltså det man vill, då är det större chans att det intträffar än om man tänker på det man inte vill.
Till exempel:
- Jag vill inte att du gungar på stolen!
Det som ofta händer då, särskilt om man pratar till en jobbig ungdo»m, ett barn eller kanske till och med en vuxen, är att personen ifråga ser det som en rolig grej att fortsätta eftersom det då helt plötsligt har blivit nåt "förbjudet". Det är mer spännande, och dessutom blir den som sagt till personen bara mer och mer irriterad. Med andra ord så blir en part irriterad, medan den andra parten bara fortsätter av farten, utan att egentligen tycka om det den gör.

Om man istället säger:
-Jag vill att du slutar gunga på stolen!
Förhoppningsvis slutar personen som gungar på stolen för att ordet inte, inte existerar i uttalandet. Det är inget förbjudet och spännande. Det enda som sker är att exempelvis läraren säger vad den vill, och det kan påverka hjärnan hos en människa mer än vad man tror.

"En suggestion genom inte är starkast när den kommer oprovocerat. Genom att säga att man själv inte är eller inte gör ngåot så säger man också något indirekt om alla andra. Om Nixon hade betonat sitt berömda uttalane lite annorlunda och istället för att säga: »Jag är ingen skurk«, sagt: »Jag är ingen skurk«, så hade han indirekt sagt att det fanns andra som var skurkar. Att utan anledning ta avstånd från något, eller helt oprovocerat komma med en dementi, är ett smart sätt att säga saker om andra."

Åh, jag älskar den här boken! Jag kan läsa den i evigheter.