Nu kommer paniken här..

Aldrig förr har jag känt en sådan oro inför skolan.
Jag är riktigt rädd för vad som komma skall.

Jag kanske är den enda människan i världen som känner såhär, och det är säkert helt knasigt. Men jag är avundsjuk på min katt. Hur knäppt det än låter så är det så det är.
Tänk att bara kunna strosa runt hemma dagarna i ändra. Äta när man känner för det. Vila, leka och busa.
Att som jag, behöva gå omkring och känna en tyngd i kroppen hela tiden, är inte det jag kan rekommendera.

Den kommande vårterminen är ingenting jag ser fram emot.
Jag mår mycket bättre av att vara hemma i Hjo med Cajsa, Marie, Johan osv och bara slappa och ha det bra. Inte springa omkring i Skövde och ha en massa läxor och prov stup i kvarten.
Jag bli en helt annan människa där borta, en människa som jag inte vill vara. Som varken jag eller någon annan tycker om. Jag ska göra mitt bästa för att försöka vara den som jag är nu, idag. Och som jag har varit under lovet. Inte låta andra ändra på mig (omedvetet självklart). Det är väl det som kanske skrämmer mig mest..

Strong, be strong.