De vet allt hur man tar det lugnt, de små varelserna. Det borde en del människor ta lärdom av tycker jag.

Kom alldeles nyss hem efter att ha varit uppei Högaliden och strosat omkring lite.
Högaliden, för er som inte vet, är ett otroligt mysigt område ett antal km från Hjo. Fullt med tät skog och perfekt för de som vill ta en joggingtur, gå en promenad eller bara åka dit och fika.
Jag övningskörde dit med mamma och pappa eftersom de skulle gå med stavar (haha mamma tycker att det är så pinsamt att visa sig ute på stan med stavar, så hon vill gömma sig lite ;)) Dock har jag känt mig lite krasslig hela veckan så själv tog jag en lugn promenad på endast 2,5 kilometer.
Jag njöt.
Solen sken, det var lagom varmt, och naturen var underbar.

Blev kissenödig mitt i promenaden, och gick ifrån grusvägen och in i skogen. Vänder mig om av någon okänd anledning, utan att ha hört eller sett något, och får syn på en Golden Retriever som står där, ensam, utan koppel. Den tittar på mig, jag tittar på den, sen vänder jag mig om och går djupare in i skogen.
Sedan är den borta.

Går sedan vidare och jämrar mig över att jag inte tog med mig kameran. Det hade kunnat bli helt fantastiska bilder där uppe, som hade fått pryda min lilla blogg.