Tillsammans med några kompisar har jag bestämt mig för att hoppa fallskärm sommaren efter studenten, dvs. sommaren år 2010.

Den "tokiga" idén var min egen och jag ser fram emot det, väldigt mycket.
Böckerna som jag tidigare har läst ( Den nionde insikten och halva Den tionde insikten) gjorde mig sugen på äventyr, och man skulle kunna säga som såhär;
när jag har böckerna känner jag mig så trygg i mig själv att jag skulle kunna göra vad som helst.
 
Men nu har jag inte böckerna. Jag känner mig tom.
Helt plötsligt känner jag mig riktigt rädd när jag tänker på det där med fallskärmshoppning. Tänk om jag dör? Endast 19 år gammal, som jag då kommer vara.
Är det verkligen värt det?

Jag har lovat mig själv att hoppa, och då ska jag banne mig göra det också! Även om det är läskigt. Det finns ju de som har fallskärmshoppning som yrke, och de lever än idag.
Jag klarar mig alltid!   (Jag antar att det är så jag får tänka...)

Dock har jag under den senaste tiden kommit på att jag behöver prova på mer saker för att få reda på vem jag verkligen är. Det håller inte att sitta hemma och dega hela dagarna. Då borde väl lite fallskärmshoppning höja min status? : )
Ut på äventyr! ; ) Se världen, vad som helst.