Här är min kära lilla katt Missan. Hon är fruktansvärt söt, fet och hon ogillar att folk bär henne. Hon gillar att vara med och se vad som händer, men då får ingen röra henne. Om nån ska röra henne, så är det på hennes villkor. Hon är en ganska feg katt faktiskt. Livrädd, och då menar jag verkligen LIVRÄDD, för dammsugaren, och hon springer och gömmer sig direkt om någon oväntad besökare kommer och hälsar på. Förutom dessa ganska negativa saker med henne, så är hon ändå världens bästa och sötaste katt. Håller sig alltid ren och fräsch och luktar underbart gott ;) Haha.

[Bakgrund: Vi köpte Missan sommaren år 2001 (ett halvår innan jag fick Sixten) och då var hon endast 3 veckor gammal. Inte så att ägarna sålde henne för tidigt, för vi köpte henne av Djurens Vänner utanför Skara. Det var nämligen en man som gått i skogen en dag, och hade då hittat en skokartong mitt ute i ingenstans. Han var ju såklart tvungen att titta vad som fanns i, kanske kunde det vara en skatt? Men det var det inte, utan istället ett helt gäng med små kattungar som nästan drunknade i sitt eget..hmm..spill. De hade nog inte legat särskilt länge, för då hade de nog inte överlevt. Godhjärtad som denna man var så tog han dessa små liv till ett ställe som han visste tog hand om övergivna djur. 

Vi letade då efter en katt, och hade letat runt lite men inte hittat någon passande. Vi fick då reda på att Djurens Vänner fanns, och åkte dit. Vi förr direkt för henne och tog med henne hem. Hon var så himla liten då, inte större en 10 cm och man kunde ha henne i handen. Där fanns även andra djur, bland annat en annan liten katt som fått namnet: Aladdin. Det på grund av att han hittats i en aladdinask i ett soprum. Jag kan inte förstå hur en människa kan göra så mot små hjälplösa djur? Som tur var så fick Missan ett bra hem.]